Här är Lizzy när hon blivit hämtad från Blå Stjärnan och jag var så glad över att ha henne tillbaka. Hon fick den lilla ko-pipisen i present, den grå råttan hade hon med sig från uppfödaren när jag fick henne. Lizzy var så trött. Hon bara sov och sov. Jag var fortfarande rädd att hon kanske skulle dö trots att veterinären sa att hon troligtvis blir okej. Och nu har det gått ett tag och hon blir bättre och bättre! Hon kommer nog att klara sig helt!
Den här bilden tog jag ikväll. Här är hon blöt då vi varit ute i tö-väder men hon är frisk och pigg och glad och tuggar på ben och leker och busar som att olyckan aldrig hade ägt rum!
Jag är så glad över att mina hundar finns!
Förresten, ville lägga till. Jag som brukar hata mina grannar... Men idag kom en kvinna fram och frågade om jag hade flyttat in i lägenheten snett under henne. Jag sa ja och frågade om hundarna stört. Hon sa absolut inte och att de knappt hörs alls och att de är så fina och söta och hon pratade om raser på hundarna och hennes systers hundar. Jag blev så glad för oftast när grannarna börjar fråga om mina hundar så är det klagan, så jag blev så glad.
Också skönt att höra att jag inte stör grannar!
Vad skönt att hon är hemma igen och att det har gått bra. Var tvungen att läsa bakåt för att få veta vad som har hänt. Verkligen otäckt att hon fick en stöt. Jag förstår att du har varit orolig. Hoppas att allt går bra med henne nu.
SvaraRaderaFöresten jag gillar inte heller mina grannar fast jag bor i hus :) Jag gillar inte en granne och inte hundarna heller. De brukar skälla på mannen och då säger han åt dem att vara tyst och en gång har han slagit på en spade när de skällde. Gör ju inte saken bättre :(