Ibland önskar jag att jag vore en hund så jag kunde förstå mina hundar bättre. Särskilt Ringo för han är känsligare än Lizzy och blir som lättare "ledsen". Jag försöker komma på och läsa mig till de bästa sätten att få Ringo att förstå att jag alltid älskar honom och aldrig ska överge honom. Han blir ofta svartsjuk eller något sådant. Han blir inte arg men han kan bli lite ängslig när det inte är bara han i centrum. Blir väl så när det bara var han och jag till en början. Lizzy är aldrig ängslig. Bara när man ska gå ifrån dem, som t ex om Ola går till sig så gråter hon en stund, men då börjar hon snart leka med Ringo och glömmer det fort, det hon var ledsen över. Men Ringo är ibland ängslig. Beror nog på att en del saker var struligt med många flyttar när han var liten 2008 och jag hade gjort slut med hans fd husse och var deprimerad... Jag var nog inte världens bästa matte då direkt. Kanske har han fått oro pga det fast det var 2008 så är det kanske kvar. Försöker verkligen alltid lugna honom, älska honom, vara med honom, träna honom, aktivera honom, göra honom lycklig!Mina hundar är sällan ensamma. Inte ens två timmar per dag totalt oftast och då har de varandra ändå. Känns bra att de har varandra. Då kan de kanske prata med varandra de gånger jag inte förstår.
Mina älskade älskade pälsvänner.
Ibland förstår jag verkligen att folk säger att de inte vill t ex vara ihop med sådana som har hundar. Man är som en egen ras av människor. Att man väljer att anpassa hela sitt liv efter en annan art är nog inte helt vanligt när man tänker efter. Och att man inte skulle vilja ha det på något annat vis. Det passar nog inte alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar